Fast den satt långt inne...

Höstsäsongen börjar med bortamatch mot IFK Västerås. Samma IFK som snodde poäng av oss hemma i slutet av april och kvitterade i den 94 minuten ( på deras i princip enda målchans i matchen ).

Efter en minst sagt knackig inledning på säsongen avslutade vi vårsäsongen med tre raka segrar, bl.a. slog vi serieledaren Ängby på bortaplan i sista matchen före uppehållet. Det gällde att hålla i den känslan och inställningen. 

Men IFK började bättre än oss. De lyckades bättre i sitt presspel än vad vi gjorde och det gick snabbt när de anföll. Vi försvarade oss bra och de hade inte många farliga avslut.
Vi jobbade oss in i matchen allt eftersom, men IFK var ändå lite bättre sett till hela halvleken. De hade bl.a. fyra eller fem hörnor i första halvlek men slog av någon anledning väldigt långa hörnor som gick förbi alla spelare. Vi hade i ärlighetens namn inte några farliga chanser heller.

I andra halvlek såg det bättre ut. Vi låg närmare motståndarna och lyckades bättre i vår press och kom i fler anfall, men hade ( som vanligt ) svårt att få in bollen.
Vi tog över mer och mer i takt med att motståndarna kroknade men målen uteblev. IFK drog dock på sig fem varningar sista halvtimmen.

Själv hade jag nästan accepterat ett kryss efter en så kallad "typisk noll-noll-match". Det kändes trist med tanke på övertaget vi hade i andra halvlek. Men i slutminuterna fick vi några hörnor med oss och i den 87:e minuten lyckas Stefan Zivkovic trycka in bollen i mål. Otroligt skönt, och också ganska rättvist eftersom vi var det bättre laget sett till hela matchen. 

IFK försökte trycka på men vi hade ganska bra kontroll och domaren hade inte lagt på alls mycket tid, och den fjärde raka segern inkasserades, packades in i bussen och kördes hem till Norrtan.

Nästa match är nu på lördag 9 augusti, avspark kl. 15.00 hemma på IP. Upsala IF står för motståndet.
Vi ses då!